Reselitteratur inför Marockovistelse

onsdag 25 februari 2009 | 1.22 | Inga kommentarer

Marrakech

Jag minns inte exakt när det hände, men jag minns att jag en dag tyckte att Lonely Planet & co var helt ointressanta som guideböcker för mig. Jag ville inte ha några tips på boende och ännu mindre på restauranger, och jag visste redan ”how to get there”. Jag tror jag var mellan 25 och 30 när jag bytte ut dessa backpackerböcker mot Eyewitness Guides, eller Första Klass Reseguider som svenska förlaget Streiffert kallar dem. Det kanske är en vanlig resa att göra i guideboksvärlden. Jag hade växt upp och blivit bekväm.

Första Klass-guiderna är aptitligt redigerade med mycket frilagda bilder och genomskärningar av katedraler med pilar och siffror som berättar vem som står staty var. Jag älskar det, eftersom jag inte ser något egenvärde i Lonely Planets psalmbokstunna sidor i svartvitt. Första Klass utstrålar visserligen medelålders weekendturist, men det kan jag leva med. Däremot har jag tyckt att varenda Första Klass-bok jag läst varit slarvigt redigerad och innehållit faktafel (dessa har jag förstås bara upptäckt i städer som jag känt väl till sedan tidigare). På ett resmål hade dessutom den svarta ”tryckplåten” hamnat några centimeter fel i kartdelen, vilket gjorde kartorna oläsbara. Det är inte vad man förväntar sig i första klass, eller hur? (En gång när jag var yngre skrev jag faktiskt ett brev till Streiffert där jag påtalade flera faktafel i en av deras guideböcker, samt erbjöd mig att rätta till dem. Jag fick aldrig något svar.)

Inför den Marockoresa jag ska göra med J i mars visste jag alltså inte riktigt vad jag skulle köpa. En klassisk reseguide ville jag ha, men Lonely Planet och Rough Guide skulle kännas som att bära runt på tre kilo dödkött, medan Första Klass tvärtom skulle kännas som att resa runt med Aftonbladets tv-tidning – lite väl lättviktig. Det verkade inte finnas någon reseguide som tog fasta på landets historia, kultur, religion (Marocko är det första muslimska land jag reser till) och politiska utveckling, så till slut satte jag ihop min egen reseguide genom att beställa följande böcker:

  • Vincent Crapanzano: Tuhami - Portrait of a Moroccan. (1980) En antopologiklassiker som gav fantastiska inblickar i den marockanska folksjälen och mytologin.
  • Michael Cook: The Koran. A Very Short Introduction. (2000)
  • Malise Ruthven: Islam. A Very Short Introduction. (1997) De här små böckerna påminner om Alhambras ”pocketencyklopedi”, men är utgivna av Oxford University Press. Hittills finner jag Islamboken rätt svårläst, av språkmässiga skäl. Få ord gör inte nödvändigtvis en text lättläst, tvärtom.
  • William Burroughs: Queer. (1951) Fick låna denna av en vän som sa att de knarkade en del i Marrakesh, William och hans gäng.
  • Michael Davidson: The World, the Flesh, and Myself. (1962) En brittisk utrikeskorrespondents självbiografi. Han var stationerad över hela världen, och Marrakech-kapitlet var så fantastiskt att jag låtit kopiera upp det åt J (vi bor inte i samma stad eller ens land).
  • Joseph A. Massad: Desiring Arabs. (2007) Om synen på sex och sexualitet i arabvärlden. Mycket intressant – jag är mitt i denna bok.
  • Samt en riktig guidebok i form av Timeout Marrakech. Jag hade glömt att Timeout gör snygga och välskrivna böcker – jag har den om Milano sedan tidigare. Det enda som irriterar mig är att de innehåller annonser och att dessa även sitter på pärmarnas insida, det vill säga just de platser som lämpar sig bäst för kartor!

Det är ett nöje att få läsa in sig på ett nytt land, en ny kultur, en ny religion – och att göra det på sitt eget sätt. Vi kommer bara att tillbringa en vecka i Marocko, men genom böckerna har jag redan varit där ett bra tag.

Kategorier: Personligt, Reselitteratur