Daryl Hine: Puerilities
lördag 27 juni 2009 | 15.49 | 1 kommentar
På kvällarna den här veckan har jag bekantat mig med Den grekiska antologin, närmare bestämt bok XII som sattes samman på 100-talet vår tideräkning av poeten Straton och nyligen utgivits av Princeton University i översättning/tolkning av Daryl Hine. Det handlar om skönhet, kärlek och sex, och objektet för allt detta var som bekant pojken:
Pale skins I like, but honey-coloured more,
And blond and brunette boys I both adore.
I never blackball brown eyes, but above
All, eyes of scintillating black I love.(Straton, V)
Så fortsätter det. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men det är förvånansvärt explicit på sina ställen, och ofta är objektet för dikten en prostituerad pojke, som här:
You ask for five, I’ll give you ten, or twenty.
Is gold enough? For Danae it was plenty.(Straton, CCXXXIX)
Flera av poeterna skriver om slavar och förtryckare. Efter ett tag förstod jag att det är poeterna som menar sig vara slavar under pojkens skönhet. I alla fall tror jag det är så man ska tolka till exempel det här:
I thought I had escaped my worst oppressor,
Theodore, when I threw off your weight.
Aristocrates proved a worse successor,
And now my third slavemaster I await.(Dioscorides, CLXIX)
Det nästan mest genomgripande temat är annars hår, som i skägg och kroppsbehåring. Håret tillskrivs närmast mytologiska proportioner; det är en förbannelse som oundvikligen kommer att drabba alla pojkar och förstöra deras skönhet:
Your legs, Nicander, are becoming hairy;
Take care this doesn’t happen to your ass,
Or you will find your lovers getting very
Scarce. Irrevocably, your youth will pass.(Alcaeus, XXX)
På det hela taget är Puerilities en fantastisk inblick i en värld på många sätt väldigt annorlunda, på andra sätt väldigt lik vår. Jag fann många av dikterna väldigt vackra.
Daryl Hine (transl.): Puerilities – Erotic Epigrams of The Greek Anthology (Princeton Paperbacks 2001)
ISBN 0-691-08820-9
Midsommarläsning 2009
onsdag 24 juni 2009 | 12.20 | Inga kommentarer
Vad skönt det är att ägna en långhelg åt att bara läsa och ta det lugnt. Nu är jag tillbaka i vardagen och måste ägna dagarna åt att arbeta, men under midsommaren läste jag följande fyra böcker:
- Bernhard Schlink: Das Wochenende
- Augustin Erba: Ensamhetens broar
- Muriel Barbery: Igelkottens elegans
- Anna-Maria Sörberg: Det sjuka
Återkommer med recensioner!
Bernhard Schlink: Das Wochenende
torsdag 18 juni 2009 | 15.36 | 1 kommentar
Mästerligt! Jag tog med mig Das Wochenende till Sverige eftersom jag tyckte att den kunde passa som läsning under midsommarhelgen då vi är ett antal personer som kommer att träffas i ett hus på landet, precis som i Das Wochenende. Men jag har redan läst ut den!
Boken handlar om en fängslad raf-terrorist som efter 24 år blir benådad och släpps ur fängelset. Hans syster möter honom och kör honom till ett gammalt hus på den brandenburgska landsbygden, där hans gamla vänner väntar. Det som är tänkt att bli en bra start på den gamle terroristens nya liv utvecklar sig, naturligtvis, till ett antal dramer, inte minst i takt med att nya aktörer plötsligt kommer in på scenen.
Ja, det här känns mer som ett kammarspel än en roman, och jag hoppas verkligen att jag kommer att kunna se Das Wochenende som pjäs snart, förslagsvis på Deutsches Theater. Stämningen är så tät, karaktärerna så trovärdiga, konflikterna så djupa - det här var tre dagars ren njutning (till skillnad från de månader jag tillbringade med den första längre bok jag läste på tyska).
Till min eufori bidrar att detta är den första bok på tyska som jag läser av ren lust. Som sådan kommer jag alltid att minnas den, precis som jag alltid kommer att minnas Terry Brooks The Scions of Shannara som den första bok på engelska som jag slukade av egen vilja. Det var den boken som fick mig att läsa mer på engelska, och som sådan var den extremt viktig. Nu har Schlink på samma sätt öppnat dörrarna för mig till ännu ett språks samlade litteraturskatt.
Det var Schlink som skrev Högläsaren, boken som nyligen blev film. Även Högläsaren var mästerlig, jag slukade den (på svenska) för några år sedan.
Författare: Schlink Bernhard
Kulturfyran om Astrid Lindgren
onsdag 10 juni 2009 | 20.43 | Inga kommentarer
Jag är på sidan 139 av 623 i Louis Cromptons mastodontverk Homosexuality and Civilization. Det är underbar läsning, men det går inte undan direkt, så jag klämmer in en Kulturfyra från Kulturbloggen för att det ska hända något här på bloggen:
1. Vilken är din favoritbok av Astrid Lindgren?
Ronja Rövardotter. Eller Mio min Mio. Eller Bröderna Lejonhjärta. Alla tre böckerna betydde mycket, men de symboliserar lite olika åldrar för mig och Ronja är enligt mig den mest vuxna av böckerna.
2. Vem är din favoritkaraktär i Astrid Lindgrens böcker?
Ronja. Jag kan också svara på vem jag tycker minst om: Karlsson på taket. Vi har aldrig klickat. Till tidiga förälskelser hör Jum-Jum.
3. Vilken karaktär är mest lik dig?
Mio.
4. Vem tycker du borde få Astrid Lindgren-priset?
Där har jag dessvärre ingen åsikt, jag vet nästan ingenting om barn- och ungdomslitteratur.
